STENMAN - ett namn som tagit skruv

Den svenska smideskonstens centrum

Smideskonsten har sin svenska stamort och sitt centrum i det anrika Eskilstuna, Sveriges frejdade stålstad, vårt lands Sheffield. Denna åldriga industristad har en lång och vördnadsvärd historia, där även ett vitt grenat internationellt inslag gör sig gällande.

Sitt namn har staden fått efter en anglikansk munk, den helige Eskil, Södermanlandsoch Närkes apostel, vilken efter sin död begrovs i Eskilstuna kyrka. Imitten på medeltiden överlämnades detta tempel till den från Jerusalem härstammande Johanniterorden, som i Eskilstuna anlade ett sedermera vittberömt kloster. Mäkta rikt och betydande behöll detta kloster sin ställning i nära 350 år tills det 1527 av Gustaf Vasa indrogs till kronan.I dess hägn hade bland mycket annat även Eskilstuna-smidet hunnit få sin tidiga upprinnelse. Redan på 1400-talet torde gångjärn och fönstersmide ha tillverkats i Eskilstuna. År 1485 omtalas hur priorn vidklostret, Laurentius Mizener, utbad sig påvens stadfästelse på den »vattenledning han här gjort för kvarnar, fisken och smedjor». Den första namngivne smeden i trakten var Filippus Hammarsmed, vilken tillhörde de skickliga tyska hammarsmeder, som Gustaf Vasa i mitten på 1500-talet införskrev till Sverige, väl vetande »vad evig nytta och gagn det vore riket, om slik konst komme här in».

Successivt växte Eskilstuna-smedjorna med åren alltmer i antal och på Karl IX:s tid började ett för den tiden industriellt liv att sjuda vid strömfallen. Fortfarande införskrevs utländskt folk, framförallt av holländsk härstamning. Först under Karl X Gustafs regering fick emellertid staden ett manufakturverk efter helt nya linjer, då konungen lät inkalla tysk-balten Reinhold Rademacher, som kom att bli den verkliga förgrundsfiguren i Eskilstuna-smidets historia. Denne märklige man, som vid den tiden var omkring 45 år gammal, kom till Eskilstuna sommaren 1656 efter att ha erhållit privilegier och stora förmåner för verkets anläggande och drivande. I sitt följe hade han en hel koloni av erfarna och kunniga mästare och arbetare inom olika grenar av smidesmanufakturen, företrädesvis tyskar och valloner jämte deras familjer. Efter uppgjord plan fick Rademacher av kronan tomtplatser, vattenkraft, verkstadshus och bostäder av den typ som det nuvarande smidesmuseet Rademachersmedjan utvisar. För mästarnas och deras familjers behov avdelades jord till kåltäppor, även som till betesplats för deras kreatur. Vidare erhöll Rademacher en del bondgårdar, vilka skulle förse verket med bl. a. ved och träkol. Trots de goda auspicierna möttes Rademacher/dock redan från börjanav stora svårigheter och lyckades ej infria de förhoppningar man ställt på det nya verket, Carl Gustafs Stads Manufakturverk. Inte minst besvärligt hade han det med arbetskraften, både den utländska och den svenska. Härtill kom senare stor penningbrist, som ingalunda förbättrade saken. Trots allt kunde Rademacher likväl driva sin rörelse som ett av samtidens betydelsefullaste industriföretag i Sverige.

Programmet för de »åtskilliga manufakturer av järn, koppar och mässing», som Rademacher åtagit sig att tillverka och försälja, upptogen mångfald varor, bl. a. artiklar, som motsvarade våra dagars gångjärn och lås.

Den 25 april 1662 utfärdade kommerskollegium ett dekret om hur mycket »uti allehanda sortimenter varje mästare och hantverkare med en pojke eller legodräng ungefär per vecka skulle kunna tillverka». Sålunda skulle bl. a. göras:

Splinterlååsmacharen allena och uthan gåsse om weckan.

 

Splinterlåås N:o O

2 1/ 4 dossin

Dito N:o 1

2 dossin

Dito N:o 2

1 3/4 dossin

Dito N:o 3

1 2 /3 dossin

Dito N:o 4

1 dossin

Dito N:o 5

10 st.

Dito N:o 6

9 st.

Förborgadhe Splinter låås

3 st.

Stoore fijne Splinter medh 2 dörar

3 st.

Medell dito

4 st.

Små dito

4 st.

   

Dörelååsmacharen allena om weckan.

 

Swarte gemeene dörelåås

8 a 10 st.

Swarte dubble dörelåås

5 a 6 st.

Förteenadhe dito

4 st.

Swarte Skåp- ell:r kistelåås

8 a 10 st

Stora förtenadhe dörelåås

1 st.alt eff:r som dhe äro till.

   

Fijrlååsmacharen allena om weckan.

 

Fijna fijrlåås

3 st.

Fijna Snapphan låås

3 a 4 st.

Ordinarie dito

5 a 6 st.

Flinter fyrslagh

3 st

Pistohler till montera

6 paar

Fiisien till montera

8 a 9 st

   

Spijk Smeden om dagen allena.

 

Skoonaglar

1,800 a 2 /m st.

Dreyumb pfenning nagl:r

1,500 st.

Små låås nagl:r

1,500 st.

Stoore dito

1,200 st.

Små Skerff nagl:r

1,200 st.

Stoore dito

800 st.

Bley nagl:r

1,000 st.

Små pfenning naghler

600 st.

   

Fönster beslagh- och gehänghmacharen medh 2 gåssar.

 

Små förtehnade fönster gehängh

3 dossin

Medell dito

2 1/2 dossin

Stoora dito

2 1/3 dossin

Små swarta fönster gehängh

4 dossin

Medell dito

4 dossin

Syarta hammar gehängh 8 lisp

8 dossin

Dito hammar gehängh 24 lisp

4 1/2 dossin

Dito hammar gehängh 30 lisp

4 1/2 dossin

Stoore pfundh gehängh

200 lisp

Små dito

150 lisp

Swarta långa gehängh n:o I til n:o 4

5 dossin

Swarta korte dito n:o I til n:o 4

8 dossin

   

Dito medh een gåsse.

 

Förtenadhe döregehängh

6 paar

 

Även om Rademacher misslyckades att genomföra hela sin djärva plan så skapade han dock en grund, kraftig nog att bära fram stadensjärnmanufakturindustri till dess nutid position. Han, avled 1668.

De rademacherska anläggningarna gingo under det följande seklet ur hand i hand, men likväl hölls dock smidesverksamheten i staden vid liv. Bättre tider skulle också komma. Den 16 april 1771 beslöt kronan att vid Eskilstuna upprätta en »fri» manufakturstad för järn-, stål- och metallförädling, där varje svensk eller utländsk arbetare, som så ville, fick fritt slå sig ned och utöva sin verksamhet, utan tvång vare sig i arbetssätt, inköp eller försäljning. Han skulle dessutom för alla tidervara befriad från personliga skatter för hela sin familj. Men det var dådet!

Genom Fristadens inrättande blev det åter rastlös verksamhet i Eskilstuna, industrien började ånyo blomstra samtidigt med hantverk och handel. De första fristadsdirektörerna voro bergsråden Samuel Schröderstierna, fristadsinrättningens upphovsman, och Sven Rinman, för sin banbrytande gärning kallad »den svenska bergshanteringens fader».

Som ett exempel på räckvidden av den tidiga exporten av Eskilstuna-smide läser man i Schröderstiernas intressanta bruksbok bl. a. att manufakturverket år 1756 efter turkiska modeller tillverkade 50gångjärn och kasthakar som avsändes till Smyrna.

I förteckningen på de manufakturister i Eskilstuna fristad, som den10 januari 1823 ingivit uppgifter på förfärdigade järn-, stål- och metallarbeten för år 1822, finner man bl. a. gångjärnssmeden Anders Rudberg- namne till en av ledamöterna i Aug. Stenman AB:s styrelse avi dag - som tillverkade gångjärn och gehänger för 1.133 Rdr 20 Sk.

Så ter sig den grund, på vilken Eskilstuna-smidet fotar sig. Under senare delen av 1800-talet drog storindustrien på allvar in i staden, då en rad industriella föregångsmän grundade sina numera världsberömda företag. En av dem var August Stenman, skaparen av den i dag jubilerande firman med samma namn.