En märklig man och ett märkligt verk

Att personligheten är det största i historien besannar sig, då man blickar tillbaka på uppkomsten och utvecklingen av det 75-årsjubilerande Aug. Stenman AB i Eskilstuna, den svenska industri, som i dag räknas bland världsmarknadens främsta leverantörer av gångjärn, skruv och lås. Det är klokheten och framsyntheten, skickligheten och kunnandet, den okuvliga energin och det hängivna arbetet hos männen bakom verket, som fört fram detta företag till dess rangställning av i dag.

Som portalfigur både för företaget och den bransch det företräder står firmans grundare, fabrikör August Stenman, mannen med en fond av sällsynta kvaliteeri såväl tekniskt som merkantilt hänseende. Född i Eskilstuna den 28 januari1852 gick han först i lära hos sin fader Carl Eskil Stenman, som drev en mindre låsfabrik i staden, och genomgick även Eskilstuna tekniska skola. Därefter finna vi honom som praktikant vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och senare vid Munktells mek. verkstad under Johan Theofron Munktell själv.

August Stenmans fader, fabrikör Carl Eskil Stenman,1822-1878

År 1873 styrde den unge Stenman färden mot utlandet och hamnade en tid som biträde vid svenska kommissariatet för den i Wien då pågående världsutställningen. Här väckte de exponerade tyska automatmaskinerna för masstillverkning av järnmanufaktur ett sådant intresse hos den 20-årige svensken att han efter utställningens slut tog tillfället i akt att bedriva praktiska studier vid en maskinfabrik i Chemnitz. Även Solingen och Remscheid besöktes. Studierna utsträcktes sedermera också till Sheffield i England, där Stenman berikades med ytterligare idéer och impulser, som han en gång i tiden skulle komma att så framgångsrikt tillämpa i det egna företaget.

Efter englandsvistelsen reste August Stenman till Amerika och arbetade som slipare och smärglare inom bordsknivsindustrien. År 1876 tjänstgjorde han i kommissariatet på den stora utställningen i Philadelphia.

Diplom för August Stenmans fader som deltagare i den internationella utställningen i Philadelphia 1876.

Med rika erfarenheter, kanske främst förvärvade under amerikaåren återvände Stenman hem till Eskilstuna och blev från och med 1877 års ingång verkmästare vid Eskilstuna Jernmanufaktur AB:s nya fabrik i Tunafors, där han redan från början gjorde uppmärksammade insatser. Han visade utpräglad blick för arbetarnas kompetens och utvecklingsmöjligheter på olika områden och förstod att länka in dem där deras fallenhet bäst gagnade produktionen. Troligt är att tanken redan nu lekte honom i hågen att skaffa automatmaskiner, som skulle kunna tillverka precisionsdetaljer i snabb takt.

Det är givet, att en man med sådan ambition och målmedveteninriktning som August Stenman strävade efter att snarast möjligt etablera sig som egen företagare. Tillfället lät inte heller vänta på sig länge. År 1881 utbjöds den Thunellska gångjärnsfabriken i Eskilstunatill försäljning. Trots avsaknaden av större kapital slog Stenman genast till och förvärvade företaget med delvis upplånta medel. Därmed var firman Aug. Stenman grundad och rörelsen sattes så gott som omedelbart i gång. För att trygga den ekonomiska grundvalen träffade Stenman samtidigt överenskommelse om att leverera sin tillverkning av gångjärn till Jernbolaget, ett försäljningsmonopol, som dock kom att upphöra på hösten 1895, då Stenman upptog försäljningen direkt på järnhandeln.

Thunellska gångjämefabriken i Eskilstuna, som August Stenman övertog 1881.Träsnitt från 1880.


Thunells slutfaktura till Aug. Stenman. Fakturan, som upptar en del råmaterial och halvfabrikat,är kvitterad den 2 maj 1881 av Louise Thnnell, förmodligen fabrikör Thune/Is maka.

Företaget fick redan från starten god vind .i seglen och tillverkningen, som omfattade alla slag 1av gångjärn och fönsterbeslag, reglar, haspar, märlor m. m., sysselsatte till en början ett 20-tal man, vilken arbetsstyrka efter blott några få år var uppe i den aktningsvärda siffran av 50. Vittgående dispositioner vidtogos för rationalisering avdriften, verkstaden moderniserades, nya verktyg kommo till användning och arbetsbesparande maskiner konstruerades och installerades. Den första automatmaskinen, en gångjärnsautomat av tyskt ursprung, som hade till uppgift att rulla knorrorna - lederna - daterade sig från 1890. Automatiseringen fortsatte. Så snart Aug. Stenman lästei utländska facktidskrifter om någon ny automat, som han trodde sig ha nytta av, köpte han den. Kostnaderna fingo aldrig avskräcka. Så småningom övergick han dock mer och mer till att med framgångkonstruera och bygga specialautomater i egen regi.

Omslaget till Aug. Stenmansförsta priskurant

Hur tedde sig då arbetslivet vid Stenmans i gamla tider. Härom har en veteran, som i jämnt ett halvsekel tjänat företaget, berättat viden intervju i en Eskilstuna-avisa:

Den ordinarie arbetstiden i mitten på 1880-talet var från kl. 6fm. till 6 på kvällen. Frånsett måltidsrasterna blev det 10½ timmarsarbetsdag. Men arbetstiden varierade något. Den veckan man fickavlöning, vilket då skedde var fjortonde dag, arbetade man till kl. 1på lördagseftermiddagen. Ibland kunde det emellertid hända att det sattes upp ett meddelande, att arbetet den kommande lördagen skulle fortgå till kl. 5 em. och däri fick man finna sig. 1891 blev arbetstidenen halv timme kortare per dag. Då började knoget kl. 6,30 på morgonen och slutade kl. 6. Lördagseftermiddagarna blevo nu i allmänhet fria. Det förekom också övertidsarbete ibland, men utan övertidsbetalning. Och då det var dåligt med arbete, inskränktes arbetstiden. Semester visste man alls inte av. Midsommarveckan pågick emellertid intet arbete dagen efter midsommardagen, då arbetarfamiljerna hade utflykt i det gröna här och var i stadens omgivningar.

August Stenmans första skattsedel som egen företagare.

Vad tjänade en arbetare i Eskilstuna på 1880-talet? Så där en 2 kr.om dagen var bland de bättre förtjänsterna, ville interlokutören minnas. Själv hade han som 21-årig den första tiden vid Stenmans en inkomst på 17 a 18 kr. per avlöning, på 14 dagar alltså. Några år senare, då han arbetade för timpenning, var förtjänsten 15 öre i timmen, och så sent som 1895 var hans timlön 20 öre.

Vilken allmän standardökning har icke skett på de 75 år, som gått sedan dess. Teknisk dådkraft, forskarmöda och lagarbete, initiativrikedom och klar framsynthet, administrativ talang och positiv ledning, tävlan och konkurrens ha samverkat till att för alla och envar skapa ett välstånd som aldrig förr.

Men låt oss återgå till firmakrönikan. Efterfrågan på bolagets produkterbörjade stiga i allt snabbare takt, varför nya verkstäder undan för undan måste uppföras - luftiga och moderna verkstäder med stora ytor för maskinparkens utrymmeskrävande automater. När Aug. Stenman byggde sina fabriker speglade dessa hans ledandeide, en produktion byggd på masstillverkning med kvalitet - sammaprincip som alltjämt är firmans rättesnöre.

Under en följd av år hade Stenman besvärligheter med att erhålla mjukt och pålitligt järn samt att få järnet valsat efter normerna för hans tillverkning. Det högklassiga svenska järnet ägde då en sådan struktur att gångjärnen visade benägenhet att brista vid rullningen. Han blev därför hänvisad till att hämta sina råvaror från utländskavalsverk, varefter resultatet blev lyckligare. Ännu bättre blev det sedan kallvalsningen infördes, då produktionen och avsättningen ökades alltmer.

Företaget hade nu hunnit skapa sig en position på världsmarknaden. Aug. Stenman knöt själv goda förbindelser med utlandet, bl. a. genom resor till Hamburg och London. För den ryska marknaden lycktes han emellertid inte ha haft något intresse.

August Stenman var i alla stycken en färgstark person med många originella sidor. »Arbeta måste jag, annars är livet meningslöst», så löd hans maxim. Överallt grep han in både med sitt tekniska kunnande och sin administrativa förmåga.

För människan bakom maskinerna hade Aug. Stenman sällsynt god blick. Hans automater sparade tid, men han ville ha duktiga yrkesmän att sköta dem. Han lät sina skickligaste medarbetare resa utomlands för att få bästa möjliga utbildning. Flera av dem besökte U S A för nya praktiska rön, som sedan kunde tillämpas i Eskilstuna.

Själv en arbetsmänniska med utpräglat ordningssinne satte hanstora krav på de anställda även i detta avseende. Det berättas exempelvisom en kontorist som slängde sin stålpenna i papperskorgen, när den inte ville släppa bläcket ifrån sig.

- » Vad i alla fridens dar», röt Stenman, »kastar Ni en stålpenna i papperskorgen. Den skall Ni ut på skrotlagret med!»

Varmhjärtad och omtänksam visade Aug. Stenman en ömmandeomsorg om de mindre besuttnas välbefinnande. På det sociala området var han bl. a. mycket intresserad av den spirande egnahemsrörelsen.

Även i det kommunala livet tog Aug. Stenman verksamt del. I stadsfullmäktige, där han satt i början av århundradet, var han en individualist, som nogsamt vägrade att vandra i partifållor. Den stenmanska anekdotfloran från denna tid blommar rikt. När fullmäktigevid ett tillfälle ville stänga stadens krogar varje fredag för att stoppaavlöningssupandet, blev Stenman förargad.

- »Den som har tjänat sina pengar skall själv avgöra hur han villspendera dem. Jag betalar hädanefter ut avlöningen på torsdagen».

Det löftet höll han också.

August Stenman var i alla skiften en principfast och självständigherre utan fruktan eller tadel.

Som slutvignett till detta Stenman-porträtt må anföras de ord en minnestecknare vid Fristadens 150-årsjubileum ristade över denne märkesmans gärning:

Aug. Stenman sina fabrikat med stor omsorg, uppammade dugliga förmän och arbetare samt höll ordning i sina verkstäder, som städse voro så snygga och prydliga som möjligt. Med sin stora förmåga som fabrikant förenade han en mindre vanlig affärsbegåvning. Han hade också tillfredsställelsen att se sina tillverkningar erkända och efterfrågade över hela världen i tävlan med Europas och Amerikas förnämsta fabrikat på samma område.»

Den 23 augusti 1920 gick August Stenman ur tiden, 68 år gammal. Han efterlämnade som enda arvinge dottern Elise, gift med friherre Gösta Åkerhielm.