Det moderna Stenmans skapare

En dag i november 1895, samma år som August Stenman började sälja sina manufakturer direkt på järnhandeln, trädde en pigg och klarögd 15-åring in som yngste man på kontoret. Det var i all sin skenbara obetydlighet en ytterst märklig dag i den stenmanska firmans historia, ty av ynglingen skulle med tiden bli mannen, som med sällsynt energi och skicklighet kom att bygga ut företaget till en industri av världsomspännande karaktär. Hans namn var Sixten Nilsson, det moderna Stenmans skapare.

Den unge eskilstunasonen omfattades redan från första stunden med synnerligt intresse av fabrikör Stenman, som klokt förutsåg att här hade han att göra med formbart ler. Valet vittnade gott om Stenmans förmåga att omge sig med duktigt och pålitligt folk. Volontären anpassade sig snabbt i den nya miljön och av kontorspojken blev snart nog en person att räkna med - och det inte endast inom själva kontorsrutinen, där han först blev satt att verka. Den ena nya uppgiften följde på den andra och Sixten Nilsson växte med dem alla. Hans karriär var redan säkrad.

Direktör Sixten Nilsson

 

Det visade sig att Sixten Nilsson inte bara var ovanligt receptiv utan i lika hög grad bekajad med egna initiativ. Det föll sig därför helt naturligt för Aug. Stenman att så småningom länka in Sixten Nilsson på en av de mer centrala uppgifterna inom företaget, nämligen exporten. Ett litet land som vårt kunde givetvis inte ensamt bära upp den alltmer ökade massproduktionen, följaktligen måste världsmarknaden bli den stenmanska firmans framtida livsrum. Knappt hunnen upp i myndighetsåldern anförtroddes Sixten Nilsson det lika ansvarsfulla som krävande uppdraget att erövra denna marknad åt Stenmans, ett verk som i dag står som kronan över hans livslånga gärning - det är nämligen under Sixten Nilssons kraftfulla ledning som hela den imponerande världsexporten vuxit fram.

Med Sixten Nilsson inleddes en epok, kännetecknad av rastlös intensitet i exportdriven. För att knyta värdefulla internationella kundkontakter företog han själv oräkneliga resor både till nära och fjärran länder och skapade därvid den solida grund för firmans utrikeshandel, som visat sin bärkraft även i hård tid. Från dessa finnas otaliga minnen av personhistoriskt, tekniskt och kommersiellt intresse att anteckna, men att gå närmare in på dem skulle i detta sammanhang tyvärr föra allt för långt. Vi få nöja oss med att höra hur det gick till då Sixten Nilsson fick sin första order på skruv i England. Till en början ville britterna inte ens höra talas om den svenska skruven, men gingo efter mycken övertalning till slut dock med på att pröva den. Dagen därpå kom Nilsson tillbaka för att erfara deras mening och nu lät det annorlunda. Belåtenheten var stor och han fick en betydande beställning.

Många betydande exportaffärer emanerade direkt från försäljningskontoret. Med hjälp av olika handelsregister plockade Sixten Nilsson fram företag över hela världen, som kunde tänkas vara intresserade av Stenmans tillverkning, och sedan började han sända ut försäljningsbrev till dem, där han erbjöd den och den produkten till det och det priset. Alla breven försåg han med svarsporto, det lönade sig, ty på över hälften av breven fick han svar och många innehöllo order. Aug. Stenman, vars intresse och håg närmast stod till fabrikerna och produktionen, trodde knappt sina ögon när alla dessa order strömmade in.

Det gick så långt att en stor konkurrentfabrik i U. S. A., som skaffat sig prover och prisuppgifter, erbjöd sig att köpa hela produktionen!

Priset på firmans produkter tycktes inte spela någon roll. Stenmans hade sedan många år tillbaka försett pianofabrikanterna i Leipzig med skruv. När så dyningarna efter första världskriget förde med sig skyddstullar upp till 80 procent på skruven väntade man sig förlora en stor kund. Detta blev emellertid ingalunda fallet. I stället kom ett brev, som sade att stenmansskruven var oumbärlig för att hålla kvaliten på instrumenten. Den höga tullen kunde inte lägga hinder i vägen.

Stundom kunde dock Mammon sticka upp huvudet som när den gode araben lovade att nedkalla Allah's välsignelse över Stenmans om han blott fick 2 proc. extra rabatt på varorna.

Det blev med tiden allt mer vanligt att representanter för långväga kunder personligen besökte Stenmans med sina förfrågningar och beställningar. Ända från Indien, Japan och Latinamerika kommo de för att på ort och ställe träffa sina avslut. Dithän hade Sixten Nilssons dynamiska aktivitet lyckats göra det stenmanska namnet känt och välkänt världen över.

När firman efter August Stenmans bortgång 1921 ombildades till aktiebolag utsågs Sixten Nilsson till bolagets verkställande direktör sedan han till gagnet om också ej till namnet redan i många år varit företagets egentlige chef. Några år efteråt förvärvade Dir. Nilssonjämte ett konsortium av Aug. Stenmans dotter, friherrinnan Elise Åkerhielm, samtliga aktier i bolaget. År 1930 såldes en större aktieposttill ett engelskt bolag.

Friherrinnan Elise Äkerhielm,f. Stenman.

Samtidigt med att han byggde upp den världsomfattande försäljningsorganisationen ägnade Sixten Nilsson tid och krafter även åt den rent industriella expansionen med påföljd att Stenmans i dag framstår som ett av de största och modernaste företagen inom sin bransch i hela världen. Under hans ledning upptogs en rad epokgörande nytillverkningar bland vilka de berömda ASSA-låsen måhända utgöra det allra mest betydande tillskottet på det stenmanska produktionsprogrammet.

Liksom Aug. Stenman har Sixten Nilsson haft tid över för aktivinsats även i stadens kommunala liv och han har dessutom gjort sig känd som frikostig donator för olika filantropiska och kulturella ändamål. Det ståtliga minnesmärke över »'Arbetets ära», som hanskänkt till sin hemstads förskönande, står samtidigt som ett symboliskt monument över den anda som besjälat givarens egen gärning.

År 1947 lämnade Sixten Nilsson rodret till det företag med vilket hans namn i mer än ett halvsekel varit så intimt förknippat. Det hade emellertid varit förmätet att tro att en så rastlöst verkande man skullehelt kasta loss från dagens id. Vid sin avgång övertog Direktör Nilsson i stället ordförandeklubban i styrelsen och kvarstår alltjämt i disponibilitet medan successionen inom ledningen föres vidare av hans söner.

Monumentet »Arbetets ära»skänkt till Eskilstuna stad av Direktör Sixten Nilsson.